…avgick han. Nu kanske det äntligen kan bli en ordentlig opposition i det här landet. Regeringen har ju kunnat skatta sig lyckliga åt Juholts existens varenda dag de senaste månaderna, de har ju inte behövt jobba ett skit. Som en brittisk vän (utbytesstudent) skrev på Facebook för några timmar sedan: “I think it will be a shame if the news about Håkan Juholt resigning later today is true. He was doing such a great job leading Moderaterna towards victory at the next election.”
Det var så tydligt under hela förra året, med allt sjukligt hemlighetsmakeri som omgärdade valet av Juholt som partiledare, att sossarna inte lärt sig någonting. De trodde fortfarande att de skulle kunna få 50% av rösterna i nästa val, för de har handlat med en sådan arrogans och nonchalans mot sina väljare och agerat som om de kan göra vad som helst och ändå ha valsegern som i en liten ask. Efter valet 2006 pratade alla om att sossarna behövde en stor förändring och radikal förnyelse. I själva verket var det bara en enda person som byttes ut; partiledaren. I partitoppen satt samma gamla gubbar och tanter som alltid, ute i kommunerna hände inget och så förlorade man ännu mer i valet 2010. Det skulle Juholt ändra på.
Efter den stängda valprocessen dök han upp som från ingenstans och kändes allt annat än fräsch. Det är bara att titta på hur övriga partiers valprocesser sett ut för att se att Sossarna valt fel väg. Romson och Fridolin valdes efter en öppen process där flera kandidater ställt upp, pratat med medierna, fått profilera sig och visa sig för medlemmarna. De valdes av en inte helt enig stämma, men stämman visste i alla fall vilka de övriga kandidaterna var. Sossarna väljer ut en kandidat i hemlighet som resten sedan måste säga ja eller nej till. Så gjorde inte Centern när de valde Annie Lööf och så gjorde inte Vänstern när de valde Jonas Sjöstedt.
Socialdemokratin behöver mer öppenhet och mer ödmjukhet. De måste skärpa till sig och sluta bråka internt med att olika distrikt hela tiden ska blocka andras kandidater, även om de inte har några bättre alternativ själva. De måste sluta gnälla och börja jobba. Och fatta att de inte kommer att kunna bilda regering ensamma 2014. Det kanske funkade fram till 80-talet när det bara fanns en 4-5 partier, men det funkar inte nu. Alliansen fattade redan 2004 att de behövde modernisering på alla plan, Miljöpartiet blev hippt redan vid Erikssons och Wettergrens tillträde och Vänstern har nu också äntligen valt en partiledare som känns lite modern (kanske inte så svårt när man tar över efter Ohly, men ändå). Jag har hoppats så länge på att sossarna ska fatta galoppen också. De har fått så många kallduschar att de borde gjort det för längesedan, men icke. Det här tror jag är deras sista chans och nu får de banne mig se till att ta den och rycka upp sig från sitt trötta hål.
